Copyright Åsa Ekström

Det är ganska stort för mig att mangan har blivit så populär som den har blivit. Dels för att mina ögon ska bli torra efter glädjetårarna och dels för att jag tycker att boken är riktigt bra och förtjänar att spridas så mycket som möjligt är det nu dags för mig att återge mina tankar om den första svenskproducerade mangan: Sayonara September av Åsa Ekström.

Story

Alex har lämnat sitt gamla liv bakom sig, sagt hejdå till sina föräldrar och vem hon en gång var. Hon har flyttat hemmifrån för att gå på serietecknarskolan. Väll framme så shockas hon över vem som kommer och hämtar henne på stationen, hennes nya hem och framför allt, efter att hon gjort sig hemmastadd så upptäcker hon att det är ett kollektiv så hon kommer att bo med två stycken pojkar. Varav en är bisexuell så hon får inte alltid ha sina kläder ifred…

Skolan börjar och givetvis försover de sig, vet inte vart de ska men till slut är allt färdigt och klart. Studierna börjar…

Dock har Alex en hemlighet som hon inte verkar vilja att någon ska få veta, vem den mörka person är som följer med henne är återstår att se.

Innehåll

Det är en ganska salig blandning. Vi har inflyttningsfester, inspirationsöl, att kunna acceptera de som är annorlunda. Alex får tidigt veta att Lillian en tjej som mest är ensammen på lektionerna inte är omtyckt av resten av klasskamraterna, att hon är mystisk på något sätt och vet saker som hon inte borde veta.

Alex struntar i allt detta och blir vän med Lillian hur som helst. Att Åsa väljer att visa att man kan gå emot strömmen på detta sätt är jätteviktigt och att man ska skapa sina egna uppfattningar.

Alex är även sig själv. Även om hon flippar ut litet efter att ha fått i sig en massa alkohol. Men det är ju en del av studentlivet. Man pluggar, festar och skriver tentor. Det är en uppfriskande bild av det hela.

Seriestil

Det är även här en salig blandning av tekniker, vi har allt ifrån Åsas normala stil som verkligen är uppfriskande och det märks knappt att hon är ”svensk” blandat med stilar som är hur ska man säga? Det visas upp en liten kort yaoi historia och det är så den ser ut kan jag tänka mig. Mycket vackra pojkar som kramas och pussar varandra med blommor i bakgrunden.

Det syns tydligt vad som är ”verklighet” och vad som är det som Alex, Jannie, Christopher, Lillian ritar. Man undrar aldrig vad som är ”riktigt” och vad som är fiction inne i mangan. Detta är riktigt bra och talar sitt tydliga språk. Som artist har Åsa ett riktigt intresse och öga för detaljer.

Egna tankar

Det är konstigt. Jag har läst en hel del manga men denna blev genast en av mina favoriter. Stilen, storyn, allting är riktigt välgjord och jag gillar karaktärerna. Det som jag kan tycka är litet dumt är det som står skrivet på baksidan av boken. Vanligen står det en kort intressant text som visar på någon del av boken och som ska fånga läsarens intresse, här så är det i princip hela boken som står på baksidan.

Så denna första volym känns litet kort. Man blir nästan shockad då man inser hur mycket av volymen man läst och då man möts av fortsättning följer så blir man bara ?_? var det inte mera? samt Fan vad jag vill läsa nästa volym NU!!

Så det är ett effektivt sätt att få läsaren att köpa nästa volym. Inte för att det behövs, volymen, karaktärerna och allt är så otroligt intressanta att jag utan att tveka kommer följa denna manga till slutet.

Vill ni köpa så kan ni gå till SF-Bok eller adlibris.

Vill ni titta mer på Sayonara September så har boken faktiskt en egen hemsida här eller om ni vill besöka Åsa Ekströms egna hemsida kan ni göra så här

Kort sagt: Jag ger denna bok en mycket övertygande 9/10 i betyg. Den är verkligen bra så köp för allt i världen